OMSLAGSHISTORIA

Den egenartade konvoluthistorien

– En bit av den svenska musikhistorien skriven av Lasse Ermalm. Du ser kommentarer om omslagen när du pekar på bilderna. Kan komma att kompletteras efterhand.

MÄRKLIGT ATT ORDET SKIVA HAR KOMMIT ATT FÅ BETYDELSEN LP, eller vinyl i största allmänhet, och CD bara är en CD. Därmed har begreppet skivomslag numera fått stå för LP-konvolut. För mej är CD:n också en skiva, så jag har gjort skivomslag även till de små skivorna.

TranspLPkvartwMånga har frågat om det inte är trist att göra de små omslagen jämfört med de stora. I Sverige hade vi en så lång övergångstid, mer än tio år innan branschen gjorde slut på vinylformaten, att jag tycker man hann vänja sig rätt bra. Under dessa år innebar uppdraget att göra ett skivomslag, att göra formaten LP, MC (musikkassett), CD och vanligen några 7’-singlar.

Det handlar också om att anpassa sig till den verklighet som förändras. Visst, den stora ytan att exponera bilder EEFordF86woch formgivning på är tacksam, och ger utrymme för finlir i bildinnehållet. Å andra sidan ger CD-häftet utrymme för sidornas dramaturgi. I början blev det en del experimenterande med vikningar och varianter. Allt inom ramen för Jewel box, alltså den konventionella plastasken. En rätt klumpig konstruktion, men som Philips med sitt patent Compact Disc hade skaffat sig världsherraväldet med.

Allt som hade med distribution att göra, byggdes på Jewel boxens mått och det var den enda förpackningstypen som gick att maskinpacka. Därmed gavs till att börja med inget utrymme för vildvuxna idéer. Under det senaste decenniet har det uppstått ett otal varianter där man minskat andelen plast i förpackningarna. På senare tid har olika typer av boxar ökat stort. CD:ns snara död är förutspådd sedan länge, så det kanske ska tolkas som de sista konvulsionerna.

LP-konvolutet var särdeles bekvämt för branschen. Skyltmaterialet fanns klart; LP-formatets 31×31 cm var en utmärkt storlek. Man behövde bara trycka en överupplaga på ett par hundra. Ofta gjordes inget mer. Annat blev det när CD:n tog över. Då brakade det loss med skyltställ och affischer i mängder för att slåss om butiksytans begränsade exponeringsmöjligheter.

UndergrFailure71w

PÅ 70-TALET var det kontroversiellt att gå på Berghs Reklamskola för att sedan arbeta på annonsbyråer, samtidigt som jag var inblandad i den alternativa proggmusikrörelsen. Men uppfattningar förändras, många av oss som höll till på Gärdesfesterna blev med tiden delar av det etablissemang vi då kritiserade.

Den kommersiella musikindustrin influerades av den nya rocken på svenska som ofta hade sitt ursprung i proggsvängen. HolmLagtKF74wSvensk musik, medveten med budskap, blev en stor del av musikutgivningen. Samtidigt som mycket av den utländska musiken upplevdes ganska strömlinjeformad.

En grundtanke i proggrörelsen var att alla skulle kunna spela och göra allt själva. Om inte annat blev det en häftigt kreativ atmosfär, ofta på bekostnad av kvalitet (inte helt olikt det som nu sker i allas Personal Computors) när man även gjorde sina egna skivomslag. Det resulterade i att Waxholms tryckeri, som tryckte en stor del av proggbolagens omslag, bjöd in mej att hålla seminarier i original- framställning. Ett försök att få något så när lönsamhet på tryckning av omslag, efter att inte helt sällan ha fått in originalmaterial i form av en kasse fylld med diverse lösa bitar.

När jag då och då fick frågan – Var sitter du och vilka konton jobbar du med? Svaret – Jag sitter hemma och gör skivomslag, gav vanligen reaktionen från reklambyråfolk – Det är det väl inga stålar i. Så jag fick vara i fred förvånansvärt länge och pyssla på med det jag gillade. Inte minst att få ha att göra med de människor det handlade om. Både artister och musiker och de på bolagen. En hel del egotripper och självhävdelse, men också stillsamt lågmälda profiler med väl utvecklad kreativitet.

I sextiotalets sista månader satt vi, några vänner tillsammans, och tyckte att det borde gå att göra en skiva alldeles själva. Så kom LP-albumet The Underground Failure till med mitt första konvolut. John Holm fanns med då och Roffe Wikström, vår gymnasiekompis, levererade några solon som gästartist.

Holm ville sedan gå vidare. Det blev ett riktigt skivkontrakt 1972, som gjorde att han fick fortsätta göra låtar och jag fick börja göra skivomslag. Anders Burman på skivbolaget Metronome, lät oss hållas, och jag gavs chansen att få fortsätta göra det jag helst ville.

Några av oss vänner (Stefan Wermelin, Dick Blomberg, Lars Amba Esselius och jag) fortsatte att spela tillsammans och blev tillfälligtvis kompgruppen Måsen Svider till Ragnar Borgedahl och spelade in en LP med den ursprungliga versionen av Hum Hum från Humlegården som blev en smärre hit då, 1974, men som blev en större hit i Lars Winnerbäcks tappning i mitten av 2000-talet.

Omslagsmakandet för min del rullade i gång när Anders Burman frågade om jag ville göra fler omslag för Metronome. Det blev ett dubbelkonvolut för Pugh Rogefeldt, Ett steg till, som gjorde den första konsertturnén i Sverige. Fortsatte sedan med alla möjliga andra bolag och artister som Tomas Ledin och Kenta, två helt olika storheter i Melodifestivalerna. Sjuttiotalets progg, pop och folkmusik övergick till disco och punk.

PÅ 80-TALET skulle man satsa på sig själv. När det tidigare var socialsekreterare, dagispersonal eller jobba på rockcafé som gällde, blev det nu mer självförverkligande karriärer som fotograf, musiker eller stylist, det skulle satsas på.

Nationalmuseum hade en utställning om skivomslag 1981. Den lade grunden till en ny attityd. Både musiken och skivomslagen började accepteras som seriös kultur. Samtidigt gjorde de allt större pengarna i rockbranschen, att den blir mer affärsmässigt intressant och politiskt användbar i världen. The Boppers Fan Pix och Magnus & Brasses Varning för barn är ett par av de nio konvolut jag blev representerad med på Nationalmuseum.

Åttiotalets designmode inleddes med experiment i grafisk form. Både typografi och form fick här ett stort egenvärde, bilder blev underordnade. Elektronikutvecklingen fortsatte mot digitalisering. Syntarna och trummaskinerna blev till slut så sofistikerade, att det knappt gick att skilja dem från de ursprungliga instrumenten. I slutet på åttio- och in i nittiotalet återkom den akustiska musiken, rocken och jazzen. Men med nya midi-kryddningar.

Fler musiktrender existerade parallellt och stilarna blev stylade. Mer vikt måste läggas på den visuella framtoningen hos artisterna, i och med all musikvideo som visades i allt fler tv-kanaler. Bra låtar förvandlades till marknadsandelar.

1985 publicerades Commando M Pigg Sikta mot stjärnorna, det röda omslaget, i den engelska boken The Album Cover Album (vol.3) av Roger Dean. Det omslaget var resultatet av en idé jag hade med mej från Kina, officiella omslag typ nationalsången. Pastischer är ofta effektiva bärare av signaler.

Att jag hade egen hylla på distributionen hos omslagstryckeriet SIB-tryck och att mitt namn kom med bland frågorna i Trivial Pursuit i varianten Underhållning var väl också ett slags tecken på etablering och framgång.

LP-konvolutens historia startade på 50-talet med rena porträtt och tydlig text. Detta kom tillbaka som en reaktion på de anonyma något intellektuella grafiska omslagen. Som en svartvit Peter LeMarc eller som legendaren Monica Zetterlund.

PÅ 90-TALET hårdnade konkurrensen med utländsk musik, texterna på svenska hade reducerats i den svenska musiken. Musikbranschen stod inte längre för sig själv utan blev en del av ett mer komplext nöjesutbud i ungdomskulturen med kläder, filmer och spel. Skivbolagen satsade större resurser på förpackningar och marknadsföring, allt oftare i samarbete med andra branscher riktade till den nya generationen. I stort sett hela den etablerade musikbranschen ägdes nu av de multinationella skivbolagsjättarna.

Det hände mycket samtidigt i början på decenniet. Rejäl nedgång för svensk ekonomi med hysteriskt höga räntor. Ingen vågade satsa, inte ens musikbranschen blev opåverkad, så som den tidigare varit. Samtidigt började datorerna slå igenom på allvar även i designbranschen. Min första dator hade 40 meg i hårddisken, det gick knappt att montera bilder på plats. Så småningom blev det till att kliva i paradigmskiftet och lägga hantverket med vinkelhake och skalpell åt sidan, stänga av vaxmaskinen och riva mörkrummet.

I början på 90-talet gav jag en komplett omgång arkivex av mina skivomslag till nybildade Svenskt Rockarkiv vilket resulterade i en utställning med ett urval av mina omslag på Musikmuseet 1994.

Bolagen aktiverade sina backkataloger med mer återutgivningar, samlingar, serier och återskapande av tidigare LP-konvolut i CD-format. Något som man så småningom insåg att kunde göras mer lönsamt genom seriösa utgåvor med mer bild- och textmaterial i häftena. CD-omslaget för Pughs Ett steg till fick jag göra sexton år efter den ursprungliga utgivningen. När jag satte ihop LP-konvolutet 1975, visste vi knappast att det skulle komma något som skulle heta Compact Disc.

00-TALET ställde det mesta på huvudet. Skivbolagen hittade till att börja med inga bra sätt att ta betalt för rättigheter, när allt mer musik hamnat tillgänglig för nerladdning på nätet. I och med att den digitala tekniken ger kopior som är identiska med originalen faller självklarheten att köpa en skiva, istället för att behöva lyssna på en brusande kassettbandskopia.

Men det behövdes fortfarande grafisk formgivning, allt från en enkel digital framsida för en nedladdad mp3-fil, till totala visuella koncept för nätet och konserter.

Vidare under 2000-talet har det handlat mer om att göra attraktiva förpackningar i form av varianter på boxar. Även LP-formatet har återkommit och väcker känslor. Dels för att skapa fysiska föremål man vill äga och därför inte går att ladda ner. Dels för att många av de etablerade grupperna och artisterna börjat komma i den ålder då man har ett musikliv långt nog att manifestera.

Tillsammans med musikskribenten Håkan Lahger avslutade jag ett bokprojekt 2007. Efter ett otal intervjuer med Anders Burman och Börje Ekberg samt mer än femtio artister och andra insyltade, och att jag gått igenom Burmans privata fotoalbum och Premiums omfattande bildarkiv, fick vi i hop en bok på 300 sidor, 600 bilder och en CD där Anders Burman valt ut sina bästa produktioner.

Upprinnelsen var att Anders Burman ville att jag skulle hjälpa honom med hans dödsannons. Sex år senare kunde vi släppa boken De legendariska åren – Metronome Records. Anders Burman var den viktigaste personen i svensk populärmusik under andra halvan av 1900-talet. Det var den mannen som gav mej chansen att få jobba med skivomslag på allvar och jag är glad och stolt över att han var med oss när boken blev klar.

2009 fyllde Metronome Records 60 år och i samband med det fick jag göra en box med 4 CD och textinlaga på 68 sidor tillsammans med Lars Nylin.

2010 och 2011 blev jag Grammisnominerad för ett par stora produktioner; Ljud från Waxholm, MNW 1969 – 2009 (jubileumsbok för skivbolaget MNW med 4 CD, 250 skivomslag och 54 bilder, med texter av Håkan Lahger) och Lägg av! Historien om Nationalteatern (med 9 CD och 170 bilder samt intervjutexter gjorda av Claes Olson). De gjordes i form av ett mellanting mellan bok och box.

VEM ÄR DET SOM VILL UTTRYCKA VAD TILL VEM? Det tycker jag är den mest intressanta frågan att ha som utgångspunkt för varje nytt projekt. Var tid har sina typiska tecken. Olika sorter har sina särskilda stilar. Somligt skall vara tidlöst, annat ska verka direkt, mitt i trenden.

En bra idé är alltid värd att utveckla. Ett skickligt utförande av en dålig idé gör den ändå inte bra, innehållet i tanken är alltid viktigare än ytan.

Min uppgift har varit att göra förpackningar som visualiserar det musikaliska innehållet. Runt 2500 omslag med olika musikstilar har givit en mängd olika uttryck. Rock, blues, pop, country, dansband, visor, folkmusik, jazz, klassiskt, humor och barn. Med den blandningen fungerar det inte att fastna i någon designstil. Rätt idéinnehåll och formspråk är det som ska sökas. Därför ger det så mycket att arbeta med olika sorters människor och uppdrag.

© Lasse Ermalm 2012

Tacksam om du anger källan om du kopierar och publicerar något av denna text.